Julen blev inte riktigt som vi hade planerat den här gången. Magsjuk grabb gjorde att vi fick vara hemma istället. Det gjorde faktiskt inte så mycket, vi hade det jättemysigt ihop. Vi fuskade faktiskt lite och gick ner till kyrkans julspel och grabben tyckte det var jättekul. Sen gick vi lugnt hemåt med stopp på cafét för godisinköp och Hemköp för lite mer mat. Vi åt mat framför Kalle och öppnade sen julklapparna. Grabben blev jättenöjd med sina så det kändes bra. Han lekte med dom hela kvällen :-)
Jag tyckte det var lite ensamt framåt kvällen. Ingen hade ringt och önskat god jul eller så trots att de visste att jag satt hemma. Grabbens pappa var den enda som ringde faktiskt. Jag börjar känna mig som en bitter gammal kärring som bara gnäller på allt...jag har ju faktiskt sluta bry mig om att ringa själv så lite är det väl mitt fel kanske. eller?
Blir bara lite besviken när man får sitta själv både jul (fast det var ju ingens fel), nyår och födelsedag. Jag fyller ju om två veckor och jag ser verkligen inte fram emot det. De sista åren har jag bara blivit besviken och suttit själv. Folk frågar ofta vad jag önskar i julklapp och present och jag vet inte vad jag ska svara. Skulle bara vilja säga som det är, att jag inte har någon att önska mig av... Min pappa är den som alltid ställer upp och kommer när jag fyller så han frågar mig vad jag vill ha osv. Men det känns ändå som att man skulle vilja få lite bekräftelse från fler i familjen. Min mamma har många gånger sagt att jag får vänta med present till slutet av månaden då hon fått pengar....men så blir det bortglömt osv. Hon kan dessutom aldrig komma hit när jag har "kalas" för hon kan inte umgås med min pappa. Mina syskon...tja de kommer inte alls och jag är väl inte så bra på att åka o fira dom heller. (varför ska det alltid kännas som att det är som någon jävla "du-åker-inte-till-mig-så-då-åker-inte-jag-till-dig" lek??).
Ibland känner jag att jag skulle behöva prata med någon...men så minns jag alla försök jag gjort innan och hur det alltid blivit så att jag suttit o gråtit och sedan skämts för det. Jag vill inte ha det så igen. Därför stänger jag in det igen tills jag är redo att prata utan att riva ner hela muren o störtböla. (låter ju som att jag är ett nervvrak men oftast mår jag faktiskt rätt bra).
Ska fortsätta glo på min serie nu, kanske kommer tillbaka snart igen och bloggar.
hejdå...eller nåt... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar